Hateff Mousaviyan förklarar varför den norske beatproducenten Thomax förtjänar så enormt mycket mer uppskattning än vad han får. Följ med ner på en djupdykning bland guldkornen i hans låtkatalog.

I mitten på högstadiet hittar jag av ren slump ett par låtar som kommer att innebära mycket för mitt framtida hiphoplyssnande. Låtarna är remixer gjorda av en till synes helt okänd norrman. Thomax, som han tydligen kallar sig, har bootlegat ihop de bästa beat jag någonsin har hört. Hans versioner utklassar de redan fantastiska originalen och jag håller verkligen på att storkna av hur jävla fett allting är. “The Remix Files Vol.1″ har precis släppts på ett par forum och här, exakt här, inleds nog den sorgligaste av förbisedda hiphopkarriärer.

Vid sidan av japanen Nujabes är han den enskilda producent som jag har favoriserat längst. Thomax hemmasnickrade låtar har funnits med i alla mp3-spelare jag har ägt genom åren. Men. Han är en jävla klenod ingen, vare sig här eller i grannlandet, tycks veta om. Och ändå har han ju allt som krävs för att musikintresserat folk borde känna till honom.

Sen jag började få koll på Thomax har jag också burit med mig bilden av en mycket rabiat man i pösig Fila-overall. I mitt huvud bor han i en sunkig lägenhet med få möbler och många pizzakartonger. Där finns det backar, åter backar, staplade ovanpå varandra med tusentals LP-skivor ifrån alla genrer. Han sitter och klipper ihop fragment till helheter. Rånar gamla norska visor på refränger. Sliter itu spanska ackordplock. Tittar aldrig upp.

Min mytiska uppfattning om honom beror främst på två saker. Dels inbillade jag mig att Bodö, staden där han kommer ifrån, var mycket mindre än vad den faktiskt är. Tills jag började skriva den här texten gick jag runt och föreställde mig ett litet samhälle beläget vid en porlande fjord där en flock renar leker datten i röda folkdräkter och har det allmänt “kempebra”. Men även efter snabbkollen (Bodö har knappt 40 000 invånare) så känns det som att min ursprungstanke stämde. Thomax är uppväxt i en miljö där hiphop inte tillhör det man traditionellt lyssnar på. Nu kan jag ju förstås ha fel och det visar sig att Bodö är en sprudlande vulkan av potent gangsterrap – men tillåt oss att anta det motsatta. På grund av småstadskänslan ser jag framför mig en slags instängdhet, ett musikaliskt alienerande som mynnar ut i übernördiga forumdiskussioner med människor på rätt sida Atlanten.

Och dels har det att göra med vad han väljer att sampla. Det är oftast lika delar briljant som överraskande. Inte sällan har Thomax gottat ner sig i gamla kärleksballader som han sedan pitchar om och kombinerar med, låt säga, Vinnie Paz hårda betongstämma. Kontrasterna mellan det nästan smurfiska i hans samples och den råa rappen ska inte funka, egentligen. Receptet torde vara tabubelagt efter alla mobbade försök som har gjorts av hobbyproducenter. Men det blir aldrig fjolligt.

Thomax hittar balans i sitt beatmakeri. Spåren han väljer att saxa ifrån är tillräckligt obskyra för att man förstår att vi har att göra med en kille med ett arkeologiskt förhållande till sin stora skivsamling.

Bara det faktum att han lånar från Chris de Burghs “Im Counting On You”:

I skrivande stund har sju volymer av hans “The Remix Files” släppts. Varje kompilation innehåller oklanderlig underground hiphop, alltid lika lekfullt ompysslad. Cyne, Sick Jacken, Atmosphere, Jedi Mind Tricks och liknande. Thomax har jobbat enligt samma principer sedan han började. Bara gör sin grej. Skapar själfulla bakgrundsmelodier i världsklass, helt i skymundan. Avviker inte en tum från sin egen organiska formula, hukar sig inte för trendande electronicavibbar.

Tills nyligen hade jag helt missat både vol. 6 och 7.

“Save me, save me”, kvider en loopad trollsländeröst mellan raderna. Ett par plockande gitarrackord ihop med perfekt timade trummor. Jag hoppas detaljrikedomen i hans produktioner uppskattas av er läsare. Det här är för bra. Snälla förstå gåshud när min mästare gör SÅHÄR med Smif-N-Wessuns “Crystal Stair”:

Så vad tycker ni? Överdriver jag? Sitter ni inne på liknande doldisar som bara måste uppmärksammas mer av andra? Låt oss, herregud, diskutera det här nu.

Ladda ner:

The Remix Files vol. 1
The Remix Files vol. 2
The Remix Files vol. 3
The Remix Files vol. 3,5
The Remix Files vol. 4
The Remix Files vol. 5
The Remix Files vol. 6
The Remix Files vol. 7