Peace & Love-stämningen ångar i luften. Det är onsdag och solen skiner intensivt över de närmare 45000 festivalbesökarna. Innan söndagsmorgonen anländer kommer flera stora ikoner uppträda i Borlänge, hjärtat av Dalarna.

Festivalens lovord är i år Mod, Hopp och Kärlek vilket är ungefär lika specifikt som förra årets tema Frihet. Men trots de generella ledorden är grundkonceptet solklart – en stor liten skogsfestival för den moderna hippien och alla andra. En av landets absolut största folkfester – inget man vill missa.

SPELNINGARNA

Danska Alcoholic Faith Mission står för ett trevligt inslag på Athena-scenen precis i början av kvällen. Alla bandmedlemmar lyckas se överdrivet lidelsefulla ut och varvar detta udda minspel med att påpeka hur glada de är över att vara här och uppträda för oss. Ingen super-image direkt, men de gör fin pop ändå.

En stund efteråt står hypade The Vaccines på samma scen och publiktillströmningen är betydligt större. Deras snabba indierock får fart på folk. Det är medryckig och, i ärlighetens namn, rätt pantad musik. Men de har ett väldigt brittiskt driv i sitt framträdande och folk i allmänhet verkar uppskatta det mycket.

Utopia-scenen. 20.15. Skotske hunken Paolo Nutini med ensemble sätter igång ett kvalitetsframträdande. Han är uppbackad av ett samspelt gäng med mycket blås och hela kittet. Det är känslofyllt folkswing i en magisk 75-minutare. Perfekt akustik och Nutinis varmhesa gubbstämma gör detta till en minnesvärd festivalspelning. Höjdpunkter är vackra “Candy”, “Growing Up Beside You” och “New Shoes”.

Vid den stora Fantasia-scenen blåser svarta tyg-girlanger ödsligt. Lykke Li kommer upp på scenen. Publiken vrålar. Hon ser lätt ansträngd ut bakom sina många, tunna klädlager. Allt i svart. Precis som scendekorationen och bandmedlemmarna. Fashion. Bakom all medveten mystik vilar en skör indiestämma. Perfekt kontrollerad. Det är ett långt och egentligen ganska långtråkigt framträdande. Höjdpunkterna är nya hitten “I Follow Rivers”, gamla hitten “Dance, dance, dance” och en snyggt liveanpassad version av “Little bit”.

De amerikanska jättarna Kings Of Leon lockar mest publik hittills. Med en snyggt arrangerad ljusprojektion i bakgrunden gör de sin grej. Vi tröttnar rätt snabbt och efter en stund smälter varje låt ihop till en enstaka känns det som. Men. När allt känns som outhärdligast drar de fram sitt efterlängtade ess ur rockärmen. När bandet förlöser “Sex On Fire” blir publiken alldeles skogstokig. Det här är spelningens absoluta höjdpunkt. “Manhattan” och “Use Somebody” är också väldigt bra men bleknar i jämförelse.

HÄNDELSERNA

Debatt där Paolo Roberto m.fl. diskuterade “svenskhet”. Kungen av Kungsan hävdade att han skulle dö för sitt fosterland. Soft.

En norrländsk kille i 25-års åldern beställde dricka på ett, vad vi förmodar är, ett svart thaimatställe förlagt i ett garage. Föreställ er den tjockaste av norrländska dialekter och en snabb thaisvenska.

- Har ni kall Loka?
- Ja vi har kall Loka.
- Är den jättekall?
- Ja den är jättekall.
*Hämtar Lokaflaskan*
- Oj, så kall den är.
- Ja den var riktigt kall.

Vi sprang som hastigast på The Ark som tyckte att det var skitkul att vara tillbaks på Peace & Love. De var här och spelade första gången 2001.