På Knarrholmen tidigare i somras stod vår unge skribent Truls och hängde på en stig när ett välbekant ansikte (och lämpligt nog även resterande kroppsdelar) gick förbi. “Är inte du Elin från jj?“, resulterade så småningom i en liten pratstund med bandet efter deras spelning på festivalen.

Hur tycker ni att spelningen gick?

Elin: Jag tycker faktiskt att det gick as bra… eller jag vet egentligen inte.

Joakim: Jag vet inte, det spelar väl inte så stor roll tycker jag. Vi gjorde den bara.

Elin: Det gick bra för mig i alla fall.

Joakim: Vi var där, det tycker jag fan är helt okej. Alltså jag menar inte att man bara behöver vara där för… men jag menar vara där, där.

I sinnet?

Joakim: Ja, det var vi.

Elin: I själen. I jorden, i vinden.

Joakim: Alltså man kan ju inte säga att en spelning gick bra eller dåligt, det är ju en upplevelse bara, oavsett. Man får skylla sig själv om det var dåligt.

Hur ser era planer ut inför och efter sommaren?

Joakim: Jag har ingen plan. Har du någon plan? (vänder sig till Elin)

Elin: Ricky är en plan. Ricky Mehra (brukar uppträda och dj:a med bandet, red. anm.) och jag har en plan och är att vi ska ta över världen.

Ricky: Jocke får var med också .

Elin: Jocke får vara med på ett hörn (skratt). Nej Joakim är liksom han som håller ihop det. Men vi är liksom planen från Joakims sida fast nu är det bara jag som berättar om det.

Och spelningar?

Joakim: Det ska vi också göra, det är en del av det.

Elin: Det måste man ju göra – predika. Precis som Jesus gjorde. Man kan inte bara sitta och skriva – man måste prata. Predika i predikstolen. Fler borde göra det.

Joakim: Vissa borde arbeta mindre och andra mer.

Elin: De borde arbeta med något som de egentligen borde arbeta med. Jag kan jobba med massor men just nu är det det här, det jag vill göra.

Era låttexter – hur personliga är dem?

Joakim: De är inget annat än personliga.

Elin: Verkligen inte, det skulle ju vara skitpinsamt. Det är just sådana människor som ska ner från predikstolen.

Jag tänker mest på Let them och liknande låtar som ger en ”slå underifrån och upp-känsla”.

Joakim: Ja absolut, men det är klart, vi berättar ju vad vi känner bara.

Elin: Men så känner väl egentligen alla som vill göra något och så står det en massa människor i vägen.

Men nu är ni ju ändå relativt högt upp.

Elin: Men det är ju inombords… men inte bara. Det finns jättemånga där ute.

Hur hanterar ni hypen?

Joakim: Det gör vi inte.

Elin: Nä, det är faktiskt skitsvårt.

Joakim: Vi hanterar inte det. Vad ska man göra?

Man skulle kunna få hybris.

Joakim: Det har jag redan.

Elin: Det hade vi innan. På nåt sätt känns det som att om man har någonting att säga och säger det då har man väl ändå hybris. Man vill ju säga någonting, och ah, jag vet fan inte ens vad hybris är.

Joakim: Man säger bara vad man känner, det är inget annat bara. Om någon vill lyssna på det så får de lyssna på det.

Så kort sagt så igonerar ni hypen?

Joakim: Vad är hypen måste vi komma underfund med först.

Pitchfork och många andra bloggar – alla hyllar er.

Joakim: Ja, de läser vi jätte ofta – NEJ.

Ricky: Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad Pitchfork är.

Elin: Men samtidigt… känner jag såhär: mitt största mål i livet är gemenskap, det är alltid det jag har velat ha. Det är exakt det jag vill med att sjunga. Att kommunicera med mig själv men då också med andra – det är ju det som är grymt. Lika mycket som allt kommunicerar med allt… jorden tänker jag på då.

Joakim: Jag tänker inte så mycket på det.

Elin: Nä, inte jag heller men om man ska förklara det här.

Producerar ni allting själva? Er blogg och allting känns väldigt egenhändig.

Joakim: Ja vi producerar allting själva.

Elin: Förutom mastringen. Men allt annat fixar Joakim och Ricky – inte jag. Alltså jag gör absolut ingenting i det här bandet, bara står och pratar här.

Joakim: Hon är stjärnan (skratt).

Hur tänker ni kring den samplade hiphopen?

Ricky: Det är bra.

Elin: Det är bestämt.

Joakim: Det är bra musik och vi gillar bra saker.

Men det är en ganska stor skillnad från den musikscen man förknippar er med.

Elin: Fast jag tycker inte att det är det, det är det som är så festligt. För mig så håller man på med samma sak hela tiden.

Joakim: Det är bara ljud liksom.

Elin: Jag vill göra en punkskiva med Carta. Alltså det är nästa som händer, skriv det.

Vem är det ni har samplat i inledningen av Angels?

Joakim: Det är hemligt.

Elin: Nä men det får man helt enkelt hitta själv. Man får hitta en massa saker inom sig själv.

Joakim: Det är liksom tråkigt att berätta vart det kommer ifrån – det är innebörden av det som är viktigt.

Och bildprojektionerna med Zlatan, vad är tanken där?

Joakim: Bland annat är det kul men framför allt är det grymt – Zlatan är en mäktig männiksa och han lever i samma tid som oss.

Elin: Han har världen i sina händer. På planen – där är hans värld. Något som är otroligt inspirerande. Jag vill träffa Zlatan. Jag skulle vilja bo med Zlatan.

Joakim: Ett tag i alla fall – i en sån här liten stuga här på Knarrholmen.

Ord: Truls Mårtensson
Bild: Press