Ellinor var på Bokmässan med Martina Lowden och den övriga skaran ifrån tidskriften Ponton. Exakt såhär beskriver hon upplevelserna. Och vi lovar, det är inte alls lika stelt som det låter.

230911 06.43

Någonstans I ingenstans mellan Stockholm och Göteborg. Studerar, fnittrar, sover. Tittar ut och ser framåt I tågets färdriktning. Mingla, tala allvar, nicka intresserat, veta allt om alla skrivna ord.

Kulturella damer I tågets färdriktning. Hennafärgad berättar om förra årets största händelse.

Jag kommer på tåget och vet ni vad jag gör. Vet ni vad jag gör? Jag är stressad och så, och jag hittar min plats. Vet ni vad som händer då? Jag håller på att sätta mig på Leif Pagrotsky.

240911 18.09

Uttryckligen: Vi är bokmässigt slutkörda.

I tillägg: Magnus Uggla har intervjuat Nina Hagen. Jag har bett om gratisböcker. Redaktion och jag räknar runda glasögon och manchesterbyxor. Denize är emot Denise Rudberg. Hanna har fått nya vänner på sitt DS. Vi har diskuterat curry och Björn Ranelid, druckit alldeles för mycket kaffe och gått vilse. Alla tyska titlar och monternummer gör att vi tar pauser och tappar andan i poesirummet. Tar nya tag och ser till så att presskortet är vänt så ordet press är omöjligt att missa. Vi försöker. Alla försöker. Vi hummar och alla beblandas lika spritt som boktitlarna. Äldre herrar vandrar runt och plockar Torgny Lindgren. Fredrik Lindström och Henrik Schyffert dyker upp i montrar nära oss. Alltid är det någon röst i en sprakig mikrofon som berättar med skygg röst om sin senaste bok.

Iakttagelse: Författare i rampljus är konstigheter. De får en grace i samma stund som de får en bok i ena handen och en käck utfrågare mittemot. Men de försöker och vi förstår att det är svårt och vi är glada att ni sitter där och försöker formulera något muntligt när ni allra helst vill ha tangenter morgon middag kväll.

Vi: Ut i folkvimlet och letar efter de allra mest smakfullt dekorerade tygpåsarna (vinnare :Svenska Akademins slitstarka exemplar).Vi tänker oss att bokmässan är en enda stor intellektuell middag med Martina Haag som förrätt, Mario Vargas Llosas som huvudrätt och som en liten avslutning, muminfigurerna i inbundet format.

För som en liten avslutning: Mitt i alltihopa, när röster i mikrofoner och kaffe och lilafärgade Gudrun Sjöden-linnen och allting handlar om prenumerationserbjudanden och monternummer trampar oss på tårna, så står en tjej och läser en baksidetext. Då kommer vi ihåg att mässhallen är klädd i litteratur. Och det är så vanvettigt fint.

250911 16.34

Annan verklighet i overklighet. Katarina Frostensson till ljudet av en dörr som gnisslar. Vi pausar och äter och orkar egentligen inte drunkna i folkhavet igen.  Går tillbaka och går förbi den ringlande kön av besökare. Upp på övervåningen. Fönsterglas på pressvåningen. Nedanför : bokmässa. Jag lutar pannan mot glasrutan och är glad att den finns.

Gårdagens mingel. Jag försöker tala allvarligt med Johannes Anyuru som helst vill tala om Hannas pingistalanger. Game set match och vi dansar Bollywood på festligheter bredvid Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, Amanda Ooms. Eli Leven skrattar förbi och Knausgård passerar när jag morgonen efter tar två Alvedon på pressavdelningen.  När författarna passerar i folkhav passerar deras verk i revy och jag vill säga massor som jag inte vågar.

Björn Wiman bär på tygpåsar. Jag tröttnar och förvånas över alla namn som rymmer från skrift till realitet. Realiteten bjuder på mässhierkier och vi är i mitten. Endagsbesökarna synar Alex Schulman i sömmarna och Ebba von Sydow signerar deras böcker. De samlas vid tavlorna av Bob Dylan i dålig photoshopversion, där även Denise passar på att dö lite. Tredagarsbesökarna är ofta äldre damer i tidigare nämnda Gudrun Sjöden-kreationer  vars nästa gemensamma projekt är en vinresa i Provence i vår. Pressen springer med viktighet i stegen förbi korridorens klungor. De är på väg mot scener där de talar knastrigt i mikrofoner med en namnskyltsmänniska mittemot.

Namnskylten är ofta fäst i en författare. Deras namnskyltar skyltar om mystiska ensamhetsfrosserier och berusad vindans på förlagsfester. Men morgonen efter är de älgar i bilens strålkastarljus. Krampaktiga uppläsningar och efteråt; ett knappt hörbart tack. Var de befinner sig resten av mässan är lika mystiskt som de otaliga deckarförfattarnas klädval.

Allt beblandas och jag lutar pannan mot glasrutan. Imma mot rutan. Besökarnas konturer flyter ihop. Jag tänker att jag är tröttast men vill inte ta av mig pressbandet. Fingrar men ringer inte på mobilen. Vaggar den i handen, invaggad i kaffedoften. Ringer inte någon utanför. Underlighet i märkligheten i omöjligheten att förklara det här.

Så jag skriver ord i skrivhäftet där de övriga sidorna innehåller ord från den verklighet utanför den overklighet som nu vilar över att jag och Amanda Svensson står i samma toalettkö.

270911 10.34

Vaknar och slår huvudet i alla böcker. Recensera i all oändlighet. Jens Liljestrand, Isabella Nilsson, Maria Margareta Österholm återfinns bland andra på hög. Återfinna oss i verkligheten igen. Fragment leker med morgonljuset och vakna i egen säng äta egen frukost inte dra litterära ordvistar för det är inte riktigt någon som förstår som redaktionen förstod varandra i helgen.

Ungefär så var det.

Hanna hämtade de sista böckerna i söndags. De flesta författare verkade ha åkt hem eller dansat sönder lördagen. Ponton var uppe tidigt. Lördagen spenderades inte på BANGs fest. Inte ibland Bonniers höga chefer. Ponton satt på bokmässans sista kväll samlade kring datorskärmen och skrek. Vi såg tredje avsnittet av Top Model.

Ungefär så är det.

En kopp kaffe och verkligheten som helgen tog ledigt ifrån är tillbaka. Vardagligheten leder till tunnelbaneförseningar. Att sedan få en sittplats och sakna att ha ett presskort kring halsen.

Ord: Ellinor Spång