Igår natt (svensk tid) avled Apples grundare Steve Jobs 56 år gammal efter en längre tids kamp mot sin cancer.
Jag har alltid reserverat mig mot att känna sorg när människor dör som jag själv inte haft något personligt band till, det kanske låter cyniskt, men jag kommer från uppfattningen att antingen sörjer man ingen eller alla (grovt förenklat).

Det är därför jag kände mig så chockad över Steves bortgång, som att jag förlorat någon närstående och jag tror inte jag är ensam om att känna så.
Jag har så länge jag kommer ihåg alltid varit en motståndare till Apple och deras tankesätt, mest för att det har blivit sagt till mig att det är så det ska vara, aldrig med några konkreta anledningar. Men sedan började för några år sedan, först med att en liten iPod slank ner i fickan, senare en iPhone och i somras tog jag det riktigt stora steget och införskaffade en MacBook Pro och min PC hamnade i sophinken. I och med det beslutet (ett faktiskt väldigt genomtänkt beslut) så har jag inte någon gång känt att jag har behövt att se tillbaka, jag är nöjd, mer än nöjd.

Och som en sann Microsoft-onanist i många år så måste jag säga att det faktiskt är skillnad i att äga en Mac till skillnad från något annat, du blir faktiskt med en ny familj. Det låter konstigt att säga det, men om sanningen ska fram så är jag övertygad om att de flesta som äger en Apple produkt känner likadant, man har alltid någon vänlig själ att prata med om man behöver hjälp och även om saker och ting skiter sig ibland så löser det sig alltid.
Det som gjorde Steve till en sådan visionär var att han inte bara la ner sin själ i produkten utan även la ner sin själ på att få sina användare att känna sig som en familj.

Jag litar på att Tim Cook (som nu tagit över Steves roll sedan i Augusti) är en värdig tronföljare, men ska sanningen fram så är det omöjligt att ersätta ett geni såsom Steve för genier växer inte på träd och inget geni är det andra likt.

Du kommer förbli saknad men ihågkommen i många generationer fram över.
Mina tankar går ut till din familj, och vår familj.

Vila i Frid.