Min bror ringde mig igår natt klockan ett för att berätta en rolig anekdot om hur gula vakter vid busshållsplatserna inte var sånna där vakter som kollade att man hade en korrekt biljett (ett ämne och en fundering som cirkulerat hos oss rätt länge).

Enda felet här var att klockan var ett på natten. Jag hade precis somnat och skulle upp vid halv sju. Hans förklaring till varför han ringde (när jag konfronterade honom idag) var att han hade varit hemma hos sin flickvän och “glömt bort tiden”.

Jag berättade för honom att vi andra miserabla människor som inte har någon att “glömma bort tiden” med vet exakt vad klockan är, speciellt klockan ett på natten och SPECIELLT natten till alla hjärtans dag då vi andra miserabla människor som inte har någon att “glömma bort tiden” med lider lite sådär extra.

Idag på jobbet var det en anonym människa som önskade en fin alla hjärtans dag till mig per telefon.

Det ligger just nu på min top-tre av saker som har hänt i februari (andra saker; nylanseringen av den här, ack så fina, sida och att en kille som såg ut som Rhys Ifans hälsade på mig när jag senast var ute).

(Var bara tvungen att ventilera lite).